Författare: Jennie Orleifson

Om jag inte förväntar mig något.

Om jag inte förväntar mig att hästen vill vara med mig.
Om jag inte förväntar mig att hästen kommer gå i från mig.

Om jag inte förväntar mig att träningen ska gå bra.
Om jag inte förväntar mig att träningen ska gå dåligt.

Om jag inte förväntar mig att jag ska få träna på det jag i förväg har planerat. Om jag inte förvänta mig att vi kommer bli tvungna att träna något annat.

Om jag släpper alla förväntningar om att få en god kontakt med mina hästar. Om jag släpper alla förväntningar om att få en häst som kommer och möter mig i hagen.
Om jag släpper alla förväntningar om att vi kommer utföra stordåd tillsammans.

Vad händer då?

Är förväntningar nödvändigt? Tillför det något? Kommer förväntningar leda oss dit vi vill?

Men när det inte blir som vi förväntar oss? Blir det då ett nederlag? Blir det då en förlust?

Men om vi slutar att förvänta oss och om vi slutar att se nederlag så kommer båda sluta existera.
Finns inget att förvänta finns inget att förlora. Finns inget att förlora finns inget att förvänta. Allt är redan på sin plats.

Allt är redan som det ska. Ingenting är rätt och ingenting är fel. Gränserna upphör. Allt är i harmoni i nuet för ingenting som sker då kommer vara rätt eller fel det kommer bara vara.

Sadel, barbacka sadel, stångbett, tredelat bett, tvådelat bett,
pelhambett, repgrimma, stallgrimma, hackamore, sidepull, bosal, kapson, gramantygel, gummisnodd, thiedemantygel, spö, sporrar….

Är man i hästvärlden så vet man att det finns en mängd olika utrustningsalternativ för häst och ryttare. Att anpassa utrustningen efter individen är inte heller något nytt.

Men det är väldigt lätt att hitta utrustning som hästen då trivs med och bli kvar med den. Eller använda en utrustning som hjälp för att förbättra ridningen och lösa problem där.

Men har du prövat att göra samma övning som du brukar, men med en annan utrustning?

Gör du det så kommer du märka om du kan jobba hästen med din kropp eller med din utrustning. Kan du till exempel byta ut kapsonen när du longerar till en repgrimma och ändå få ställning och böjning? Kan du byta stångbettet mot ett tränsbett eller bettlöst träns och ändå rida hästen så den trevligt söker fram till handen? Kan du få hästen att svara på fina skänkelhjälper utan sporrar?

Ofta har vi valt en utrustning för att få hjälp med ett problem. Vi kanske rider bettlöst för att hästen har varit stökig i munnen med bett. Vi kanske rider med sporrar för att förfina skänkelhjälperna. Eller vi kanske använder stångbett för att lättare förklara för hästen hur vi vill forma dess kropp.

Det är inget fel med det, under en period. Det är bra att ibland ta hjälp för att på ett enkelt sätt kunna förklara vad man vill. Men det är väldigt lätt hänt att man blir kvar med den utrustningen även efter att problemet är löst. Eller att när man byter utrustningen efter en långtids användande och märker att problemet är kvar.

I det senare fallet har inte utrustningen hjälp dig. Antingen har det varit fel utrustning eller så har den varit felanvänd och istället för att hjälpa dig med problemet har den bara gömt symptomen.

För dig som vill kunna träna din häst från marken i huvudsak med ditt kroppsspråk eller rida för sitshjälper kan du enkelt kolla hur bra hästen svarar på din kropp genom att just byta eller ta bort utrustning. Kan du löslongera hästen med ställning och böjning efter volten? Kan du rida hästen utan tyglar och svänga den dit du vill och stanna när du vill?

Jag är en av dem som vill kunna för hästen med min kropp både från marken och uppsuttet. Men det är väldigt lätt och bekvämt att använda den utrustning som man brukar och som man vet fungerar för ändamålet. Men genom att byta och plocka bort blir jag påmind om vilka problem vi har i träningen då dom ofta förstoras upp, medan det som funkar faktiskt funkar.

Dyker det då upp ett problem brukar jag se om jag kan lösa det med den utrustning jag har och oftast brukar vi kunna hitta en lösning, jag och hästen. På så vis gör jag mig mer oberoende av utrustning. Känner jag inte att jag löser det så får jag ta en funderare vad jag behöver för att lösa det. Behöver jag någon utrustningen som kan hjälpa mig förklara vad jag vill, eller är det jag som är otydlig med mig själv och behöver ändra mitt kroppsspråk?

Om ni har prövat att byta utrustning och jobbat med de övningar ni brukar får ni gärna lämna en kommentar och berätta hur det gick!
Vilken utrustning brukar ni ha och vilken bytte ni till?
Vad tränade ni för något och vad fick ni för resultat
med den nya utrustningen?

Jag skulle vilja dela med mig av ett minne jag har. Det är ett minne av min trogna vän och följeslagare Easy som jag hade under sju års tid. Han lärde mig om kärlek och vänskap. En av de viktigaste sakerna han lärde mig var glädje med hästar och ridning. Han fick mig att vilja söka efter en väg utan tvång. Han visade mig vägen till hur man kan umgås med hästar på ett fantastiskt sätt.

För er som inte vet så mycket om Easy så vill jag kort berätta att han var en varmblodstravare som jag fick när jag var 14 år. Min första egna häst. Han kom direkt från travbanan hem till mig och jag hade inte ens sätt honom på bild förren han stod hemma på gården.
Han stod löst på stallgången, reds i alla gångarter ute i skogen i halsring, kunde en rad olika trick och behövde inte grimma när man hämtade honom i hagen utan han följde med ändå. På sin höjd brukade jag ha ett rep om halsen på honom. Trots en sliten och lite trasig kropp gjorde han alltid så gott han kunde.

Minnet jag vill berätta om var för två år sedan. Jag hade flyttat med min andra häst Maja till fastlandet i slutet av november, men Easy fick vara kvar på Gotland hos mina föräldrar.
När julen kom drygt en månad senare åkte jag hem för att hälsa på. Jag hade saknat min Easy väldigt mycket. När jag skulle hämta honom första dagen i hagen så var han längst bort i hagen dit jag fick gå. Jag hade med mig ett rep som jag la runt halsen på honom och började sedan gå tillbaka.

Det som skedde då var att han började springa så han var förbi mig och sedan bakom mig, små stegra och hoppa runt mig. Han såg ut som en glad och busig hund nästan. Och inte en enda gång ryckte han till i repet. Han hade aldrig gjort på detta vis förut, utan har alltid varit en väldigt lugn och snäll häst som luffsat på. Jag blev lite förvånad och fundersam först. Men när jag såg och kände glädjen från honom kunde jag inte annat än bli varm om hjärtat.

Inne i stallet stod han stilla löst på stallgången. Han kändes förväntansfull över att äntligen få göra något med sin matte igen. Han var så samarbetsvillig och fylld av förväntan.

Ute på gårdsplanen satte jag upp och min lillasyster tolkade sedan efter med pulka, något som jag vet att han gillade. Varje gång pulkan kvaddade så stannande han lydigt och så vände han på sitt huvud för att titta efter min syster med en glad min.

Det jag minns bäst från den här dagen var hans glädje över att få vara tillsammans med mig igen. Det gjorde min glädje att vara med honom ännu större än vad den redan var. Det värmde också otroligt mycket att han så tydligt visade sin glädje eftersom han inte har varit en häst som brukat uttrycka sig så tydligt. Att känna att han hade saknat mig lika mycket som jag hade saknat honom var också väldigt fint att känna. Att känna att kärleken i vår relation var ömsesidig.

~The greatest thing you’ll ever learn is just to love, and be loved in return~