Att vakna straxt efter kl 4 på morgonen av att det då och då mullrar som avlägsen åska på vintern kan ge en viss känsla av att något inte stämmer.
Det var så jag vaknade denna morgon. När jag vaknat till tillräckligt för att kunna tänka ut att det inte var åskan så försökte jag lokalisera ljudet. Mitt rum ligger i husets källare och det var svårt att urskilja om ljudet kom utifrån eller uppifrån. När ljudet inte upphörde bestämde jag mig för att hoppa i lite varmare kläder och gå ut genom källardörren för att lyssna.
Tystnaden var total.
Jag lyssnade mera, med en puls något högre än normalt, när en bil med strålkastarlampor på taket körde in på vår gård, vände runt och körde där ifrån. Såg ut som en bil som var ute och patrullerade. Kort där efter hör jag hur det mullrar till ganska högt och ganska nära. ”Nu kommer inbrottstjuvarna i full fart” hann jag tänka innan det några meter ifrån mig helt plötsligt står en ardenner och fnyser högt åt mig!
När han förstått att det bara var lilla jag galopperade han och en annan häst glatt förbi mig och försvann in i mörkret.
In i huset på lite skakiga ben och väcka Anja för att bege oss ut på hästjakt. Varsin grimma och en hink med mat och så gick vi åt det hållet jag sett dem försvinna. Vi behövde inte skramla många gånger med hinken innan rymlingarna kom och mötte oss.
Konsekvensen för rymning=boxarrest.
Vi kunde snabbt räkna in att de övriga hästarna var där de skulle och laga stängslet där de två gått ut.
Då dagens plan för mig var att gå upp vid kl 7 för att fodra innan jag och Anja skulle åka iväg, så kändes det mer värt att fodra när man ändå var uppe och ute. Straxt innan kl 6 var jag tillbaka i min varma säng och fram till kl 7.40 då väckarklockan ringde så befann jag mig i ett pendlande läge mellan vaken och drömmarnas värld.
Att bo på landet ger ett väldigt händelserikt och improviserande liv!
/ Jennie Orleifson