Kategori: Övrigt

Don’t walk in front of me, I may not follow. Don’t walk behind me, I may not lead. Just walk beside me and be my friend.

– Albert Camus quotes

 

Det var en seg förmiddag idag, så efter lunch så red jag och Maja ut på äventyr i skogen.

På jakt efter nya ridstigar, eller rättare sagt för mig oupptäckta ridstigar, begav vi oss iväg i vinterkylan. Maja var pigg och glad, vi var inte helt överens om vilken gångart som vore den bästa. Jag föredrog skritt för att mina lår och min balans skulle få lite ledigt på barbacka turen, medan Maja tyckte att trav var det absolut bästa. Jag tror att vi lyckades kompromissa.

Vi hittade en jätte trevlig stig som vi följde. Där hittade vi en liten röd stuga i skogen. Jag gillar röda stugor i skogen. Sedan mötte vi en av dem som troligen bor i närheten, har inte träffat henne förut. Hon var ute på promenad med sin hund som tyckte att det var en jätte bra idé att springa och hälsa på oss i stället för att lyssna. Vi bytte några ord, det var trevligt. Då dök en travhäst upp, med vagn och allt bakom. Den tyckte det var konstigt med hästar och människor i skogen. På vägen hem mötte vi även en mormor eller farmor, såg det ut som, som var på promenad med sitt barnbarn, såg det ut som, i barnvagn, som jag är säker på att det var en barnvagn.

Vi fortsatte vårt äventyr och kom hem. Maja med lite svett i pälsen och jag med frusna tår. Men jag tror att vi båda var lika nöjda och glada efteråt.

Efter äventyret hade jag betydligt mer energi i kroppen så Dansa fick komma ut på ridbanan för att jobba en stund. Hon staplade runt en liten stund och sa sedan Går inte. Alldeles för hårt och ojämnt. Jaha, sa jag och bestämde mig för att presentera ridvolten i ladan för henne för första gången.

Vi gick in där och började jobba, det gick bra. Sen fick hon syn på något, ut genom ett av fönstrarna. Jag kikade ut och såg Hallon stå långt bort i hagen. Då tyckte hon att ladan var lite jobbig, det fanns ju fönstrar som man kunde se ut genom, se stora vida världen utanför stenväggarna. Det får mig att tro att hon inte är van vid ridhus med fönstrar som man kan se ut genom.

Lagom när hon började koncentrera sig igen fick hon syn på Lina och Micke som var ute med var sin häst, långt långt där bort, mycket jobbigt tydligen.

Vi fick tillbaka koncentrationen igen, då såg hon Anja gå förbi utanför, mycket jobbigt det med tydligen.

Trots att hon tyckte det var jobbigt och konstigt att kunna se vad som hände utanför så skötte hon sig fint och hon verkade uppskatta att få gå på ett underlag som inte var hårt och knöligt. Hon kunde göra både öppna och sluta. Skritta och trava lite grann.

Känslan är att det kommer gå fint att jobba där när det inte går att jobba utomhus.

Foto: Mikaela Orleifson

 

/ Jennie Orleifson

Jag började skriva lite granna om Dansas hovar och kom att tänka lite på hovar i allmänhet.

För mig är det fascinerande hur tydligt man kan se vad fodret gör för hästen. Att man kan se och märka skillnaden i kvalitén utseendemässigt och bruksmässigt.

Easy som jag hade barfota under alla år fungerade bra men var inte helt förtjust i att gå på grus och valde gärna gräskanten i stället. Någon månad efter att jag börjat fodra honom med mineraler från Khepri Foder så spelade det inte längre någon roll för honom om han gick på gräs eller grus.

Dansa, som är av rasen Engelskt fullblod, ska enligt många inte kunna gå barfota på grund av att rasen har så känsliga sulor. Första månaden jag hade henne gick hon med skor och fodrades med mineraler, när jag plockade av skorna hade hon inga problem med att gå barfota plus att kvalitén blev synligt mycket bättre.

Foder och hovar, det hänger ihop helt enkelt.

Vi har tio hästar här på gården just nu, alla barfota, alla får mineraler, ingen har problem med att vara öm.
Vi har fullblod, ardenner, halvblod, kallblods travar, varmblods travare, welsh cob, korsning, frieser och islandshäst. En härlig blandning.

 

Mitt uppe i allt hovsnurr så lästa jag lite i en bok om just hoven. Där stod det ”Framhovarna är rundare och en aning större än bakhovarna, eftersom de belastas mer.”

Logiskt. Har hört det förut. Men jag fick en liten tanke.
Kan man se skillnad på de akademiskt tränade hästarna, att deras hovar är mer jämnstora. Vi skolar ju hästen mot att bära mer vikt på bakdelen och kommer man upp på lite högre skolning så handlar det om ganska mycket vikt. Är det möjligt tro?

Hästen går ju naturligt och belastar framdelen mer är bakdelen. Det sägs att hästen bär upp 60 % av sin kroppsvikt på framdelen och 40 % på bakdelen i frihet. Men när den tränas så ska hästen bära mer vikt på bakdelen.

Men sen tränas den kanske max en timme om dagen. Alltså belastar den bakdelen/hovarna mest under en timme på dygnet och belastar framdelen/hovarna mest under tjugotre timmar på dygnet.

Kan den där timmen göra skillnad på hovens form? Skulle det kunna va möjligt att se på hovarna om hästen tränas på ett sätt som gör att den lägger mer vikt bak? Kan formen på bakhovarna ändras om hästen tränas på ett vettigt sätt?

Jag vet i alla fall vad jag ska kolla på nästa gång jag är på besök hos någon som tränar sina hästar med mycket skolning, hovar!

 

/ Jennie Orleifson

Det har varit mycket jobb den här veckan och jag har gått och längtat efter att få träna mina hästar.

Idag fick jag lite ledigt och hade tid och energi över så jag jobbade med Maja på ridbanan.  Hade sett fram emot det mycket, men när vi väl började jobba så kändes det inge bra. Det gick inte dåligt  men på något vis så kändes det som om känslan fattades lite och jag kände mig lite vilsen.

Kanske hade jag för höga förväntningar på träningspasset.
Kanske låg stressen och pressen från arbetet och tryckte.
Kanske var det helt enkelt inte vår dag.

Efter det passet kände jag mig inte så peppad på att arbeta med Dansa, men jag bestämde mig för att ta in henne i alla fall. Jag började borsta och pyssla medan hon snällt stod löst på gången.

Det var skönt att få dona på i lugn och ro med en häst som bara snällt stod och tyckte att livet var rätt bra. Jag fick till och med verka hennes fram hovar utan bråk. Hon talade om att det var jobbigt, jag sa att jag lyssnar men att vi gör lite i alla fall och hon sa okej. Så nu har hon två fina fram hovar.

Det är spännande att se hur hennes hovar bara blir finare och finare. Hon hade skor när hon kom till mig på alla fyra, men när det var dags för omskoning så valde jag att plocka bort dem helt. Det hade jag bestämt redan när jag köpte henne att jag skulle göra. Några skrattade åt mig och tyckte jag var lite knäpp, för fullblod kan inte gå barfota, dom är för ömfotade.

Jag har faktiskt inte haft något problem alls med att ha henne barfota och hon verkar trivas. Men ser också tydligt vad mineralerna från Khepri Foder har gjort för hovkvalitén så det är jätte kul.

Efter att hon varit så snäll i stallet så kändes det lite lockande att träna henne igen. Det blev lite trick och träning av halt på longerlinan. Dansa kunde lyfta alla hovarna på kommando, göra yoga åt båda hållen och början till bugning.

Den övre bilden är på hennes ena bakhov och den undre på en framhov efter att jag ägt henne och fodrat med mineralerna i två månader.

På bakhoven kan man tydligt se en skillnad av hovkvalité. Den nyutväxta delen är blank medan den nedre (gamla) delen  är väldigt matt.
Samma på framhoven, men som även är lite svängd (konkav)

Jag längtar tills hon har fått helt nya hovar .

/ Jennie Orleifson

Besöket i Danmark var fint. Det var mysigt att få träffa Maja Caspersen igen och roligt att få se hennes hästar igen.

Vi kom hem till Nybyn igen på fredagkväll.
Lördagmorgon lastade vi in Majahäst och åkte till Enköping för att delta på kurs för Bent Branderup.

Det var första gången jag deltagit med häst på hans kurser. Maja tyckte det var lite jobbigt att vara ensam i ridhuset och var lite stissig. Men det gick ändå fint. När vi började jobba så lossnade det mesta och det kändes jätte bra. Bent var också nöjd så då kan man inget annat än att vara glad.

Vi kollade igenom longeringen och skolorna vid hand i skritt på första lektionen.

Andra lektionen blev det ridning. Fick jobba med att känna bakbenens riktning och placering i skolorna för att sedan försöka hjälpa Maja att rikta och placera dem rätt. Det var svårt men jätte spännande. En jätte intressant och lärorik lektion.

Sista lektionen fick jag och Maja arbeta självständigt för att Bent ska få en bild av hur träningen kan se ut när man är på hemmaplan och om man lyckats ta till sig det nya man fått på kursen. Maja var lite stissig så vi började vid hand och jobbade lite med skolorna för att sedan rida en stund barbacka när hon lugnat sig lite. I ridningen försökte jag hitta balansen i öppnan och slutan, sökningen till handen och följsamheten. Maja var jätte duktig och Bents kommentar på vårat arbete var den fina ”Finns egentligen ingenting att kommentera” (fast på danska såklart).

En lycklig ägare släppte Maja lös i ridhuset efter det och lät henne rulla sig. När hon var klar kom hon fint fram till mig och vi kunde gå ut ur ridhuset, nöjda och glada över en väldigt lyckad första kurs för Bent Branderup.

 

/ Jennie Orleifson

Mitt första år på Nybyn.

Under mitt första år här på Nybyn har jag:

* Skaffat min första egna katt
* Lärt mig att sköta om en vedpanna
* Överlevt en vinter med ett 11 gradigt hus
* Lärt mig att säga ”Jaha, nu blev livet så här i stället, de va ju spännande”
* Tittat och valt ut en häst
* Utvecklat mig själv inom den Akademiska Ridkonsten och blivit mer självständig
* Kommit igång med att instruera hästar och ryttare
* Planerat och fixat med stall och hagar
* Lärt mig att sköta om en foderbutik med beställning via nätet
* Flyttat från mitt rum uppe i huset till ett rum i källaren
* Lärt mig att hitta bättre med bil på fastlandet
* Lärt känna många underbra och spännande människor
* Fått möjlighet att träna och utbilda många olika typer av hästar och ponnyer
* Levt utan tv
* Mist tre kära. Farmor, Easy och Roccos
* Ägt tre hästar
* Börjat dricka Aloe vera
* Fått hållbarare naglar av att dricka Aloe vera
* Saknat Gotland och de nära och kära som är kvar där
* Kämpat både med och mot mig själv
* Fått lite vana med att resa med tåg
* Skrattat
* Gråtit
* Kämpat
* Staplat flera ton hö på höloftet
* Lärt mig klippa hundklor
* Upplevt både väntade och oväntade saker

Listan kan bli lång och vill man göra den kort så skulle det räcka med att beskriva det som

* Haft ett väldigt spännande år!

 

/ Jennie Orleifson

I morgon åker jag och Lina till Danmark för att hälsa på vår vän Maja Caspersen.

Vi ska umgås, jobba med Aloe Vera och studera hästar. Det ska bli riktigt spännande och jag hoppas på att komma hem fylld av ny inspiration!

 

/ Jennie Orleifson

We always wish that we could have changed our past, never realizing that the past has already changed us.

– Angel PositiveWords

Life is like a coin. Pleasure and pain are the two sides. Only one side is visible at a time. But remember other side is waiting for its turn.

Jag har haft en jätte skön helg i Västerås hos Therese med massa
hästinspiration och avslappning för kropp och själ 🙂

Jag fick också gå och ta emot mitt förstapris i en fototävling som jag deltagit i.
3 000 kr var första vinst, det var kul och oväntat.

Här är bilden som jag tävlade med, en del av er har nog sett den förr.

 

/ Jennie Orleifson