Kategori: Övrigt

Nu vecka, ny månad. Det händer inte ofta. Kanske en bra tid för en ny start?

Vedkapningen är i full gång, och loftet fylls upp av mer och mer hö. Hagstängsel ska ses över och annat fix som hör till ute på en gård är i gång.

Idag åker jag med Lina till Örebro när hon ska hålla lektioner. Det ska bli mysigt. Innan dess ska jag försöka verka klart Majas små hovar. Det är inte mycket kvar nu och det hade känts skönt att kunna lägga det åt sidan och kunna ta nästa häst.

/ Jennie Orleifson

Satt inne i Easys box medan han åt sitt hö och funderade lite. Jag kom att tänka på vilken rädsla många människor upplever när instruktören föreslår att hästen inte borde ridas utan arbetas vid hand en period.

Sen kom jag att tänka på att jag själv varit där, för några år sedan med Easy. Att släppa ridningen var väldigt svårt. Frågor som ”Men om jag jobbar lite vid hand först och rider ut sen så är det väl okej?” eller ”Men om jag nästan bara skrittar när jag rider då?” och liknande dök upp.

Jag blir nu i efterhand lite fascinerad över vilket stort behov vi kan ha av att just rida våra hästar. Att göra någonting annat verkar på något vis skrämmande, i alla fall om det innebär att vi inte borde rida under den perioden. Somliga känner nästan panik när någon föreslår att hästen inte bör ridas på ett tag.

Nu förstår jag vilken stor skillnad det kan göra att bara jobba vid hand och verkligen stärka hästen och hjälpa den att hitta sin självbärighet under en period.

Det arbetet man gör och den tid man lägger ner från marken ger verkligen fina resultat på ridningen och man ger hästen en schysst chans att lära sig utan belastning eller störningar från en ryttare.

Just nu tycker jag arbetet vid hand är en av de roligaste aktiviteterna man kan göra tillsammans med sin häst, även om jag fortfarande ofta längtar upp på hästryggen 😉

 

/ Jennie Orleifson

Efter några dagars ledigt på annan ort än gården så är det full rulle som gäller.

Hö som ska staplas på loftet, ved som ska klyvas, hagar som ska fixas, hästar som ska tränas, disk som ska diskas osv.

Therese och Marie är på semester besök vilket är mycket trevligt.

Maja kämpar på och är så duktig så 🙂 I går gjorde vi en fantastisk samling till skolskritt, allt kändes bara så underbart.

Igår blev det en sen kvällstur tillsammans med vännerna Therese och Marie. Red barbacka på ardennern Alfred och det var otroligt mysigt. Det är lite fascinerande att han nästan är smalare över ryggen än Maja.

 

/ Jennie Orleifson

Igår red jag för andra gången på Dansa och för första gången barbacka på henne. Hon är verkligen en trevlig häst som tycker det är kul och intressant att arbeta.

/ Jennie Orleifson

För någon månad sedan hittade jag en liten övergiven stuga ute i skogen när jag var ute och red. Jag blev kär direkt. Den lilla röda stugan med vita knutar och ett trasigt staket runt.

Idag promenerade jag med hunden dit för att kika lite närmare. Stället är en enda stor skrot/soptipp och jag började älska det ännu mer!

Det ligger skit överallt, även två gamla skrotbilar. När jag gick för att kika närmare på dem upptäcker jag att det finns ett skjul till huset med en ihop brakad utbyggnad. Där och då blev jag upp över öronen förälskad.

Det är som att ju värre det ser ut ju större potential ser jag och desto mer kär blir jag. Kanske har det med att göra att desto värre det är desto mer kärlek behövs. Desto värre det ser ut desto större chans är det att ingen annan bryr sig eller vill ha med det att göra. Vilket gör att all kärlek det kan få behövs, och jag blir i dem lägena villig att ge den kärleken.

Jag vet att vi pratat om ett skruttigt litet hus, men i min värd behöver även hus lite kärlek.

Men jag har även upplevt att samma sak händer för mig med individer. Kanske inte så ofta med människor men med djur. Den fula, den tråkiga, den tröga, den lata, den bråkiga, den galna, ja hur nu djuret upplevs av andra så vill jag alltid leta efter något annat. Kanske kan man säga att jag alltid letar efter ljuset inom individerna (och hus..)?

 

/ Jennie Orleifson

Jag har äntligen hittat min nya häst 🙂 Och det var inte som jag hade tänkte mig.

Jag hade tänkt försöka hitta en unghäst 2-4 år. Helst valack och var ganska inställd på en korsning, gärna med P.R.E eller liknande.

Så blev det inte.

Det blev ett 6 årigt engelskt fullblods sto 🙂

 

 

 

 

 

 

 

/ Jennie Orleifson

Maja är en liten frågeteckens-häst.

Maja är en häst som genom sitt liv alltid varit tydlig med att tala om när något är fel. Lyssnar man inte får man skylla sig själv, lyssnar man är det inget större problem.

För några dagar sedan upptäckte vi att hon inte vill röra bakdelen rätt. Hon vill inte rotera den inre höften rätt och har svårt att vinka och samla sig. Trotts dessa stela och stappliga steg är hon lugnare än någonsin!

Hon har nästan helt slutat med att hugga och stressar inte upp sig lika lätt. Känns som att hon har hittat betydligt mer inre frid. I stället för att försöka fly från sin egen kropp som jag tidigare har upplevt att hon velat göra så verkar hon nu trivas bra och vill stanna i sin kropp.

Vi har kunnat jobba på och försöka komma underfund med vad som hänt med bakdelen och hur vi kan hjälpa henne och hon verkar tycka att det är jätte bra. Det härliga är att träningen har hjälpt henne att komma loss lite bättre.

Så vi kämpar vidare och hoppas att hon snart ska vara mjuk och böjlig i sina bakben igen.

Vad som hänt i hennes kropp får vi kanske aldrig reda på. Och vad som snurrar i hennes huvud, det är ett mysterium!

(Arbete vid hand i halsring)

 

/ Jennie Orleifson

Hemma från ett vackert Örebro.

Lördagen spenderades till största del på en filt i skuggan men avslutades med en promenad genom fina stadsparken och runt slottet.

Katrine begav sig hem mot Danmark, det har varit fantastiskt att ha henne på besök här och jag saknar henne redan.

Idag har vi stått i våran monter på Fjord-SM i både åskväder och senare strålande sol.

 

/ Jennie Orleifson