Det finns många gamla mästare inom ridkonsten. Mästare som haft en otrolig kunskap om ridning och även arbete från marken. Människor som har ägnat hela sina liv åt att lära sig själva mer och lära ut sin egen kunskap.
Men det här inlägget är ett tack till några mästare jag mött under mina år och som betytt mycket för mig. Mästare som så många andra gått ur tiden men lämnat minnen och kunskap efter sig. Och framförallt en speciell mästare. En mästare som var min lärare i sju år.
Det här är ett stort tack till Mästare på fyra ben!
För hur viktiga de gamla mästarna på två ben än varit så får vi inte glömma de fyrbenta. För även om många hästar inte blivit omskriva i böcker eller skrivit egna så är det just hästarna som är den riktiga kunskapskällan och de riktiga mästarna.
Min mästare och vän Easy hade jag den stora glädjen att få ta del av hans kunskap under lite mer än sju år. Han lärde mig så otroligt mycket om hästar och hästträning. Han lärde mig att alltid söka nya vägar och alternativ. Att hitta en väg som fungerar istället för att bli kvar på den som inte gör det. Att njuta av samvaron med hästar.
Det har nu gått två år sedan, på dagen, sedan han fick vandra vidare. Och det är till just Easy jag vill ägna ett extra stort tack till! Jag kan faktiskt inte förklara med ord vad han har betytt för mig och vilken glädje han givit mig.
En annan viktig mästare är Bulan. Farbror Bulan. Det svenska halvblodet som la grunden för min ridning. Det var nämligen på hans rygg allting började för mig. En tålmodig herre som visste precis hur mycket han kunde pressa mig för att det inte skulle bli för svårt. Det var på hans rygg jag lärde mig rida lätt i trav. Det var på hans rygg jag startade i en klubbtväling i dressyr för första gången. Han var den första hästen jag trillade av och han var den första hästen jag galopperad på.
Jag vill också tacka dessa mästare:
Filippa. Min favorit på ridskolan som jag saknade innan jag ens lämnat ridskolan. En vit dröm som fick mig att skratta ofta.
Patrovinia. Som jag under några månader fick lära känna på min praktik på Ekeskogs gård. En riktig showhäst och drottning på gården. Jag kan utan att överdriva säga att det är en sann ära att ha fått känna denna häst!
Olivia. Olivia tror jag fortfarande finns i livet, 24 år ska hon vara. Olivia har kommit och gått i mitt liv och har på alla sätt och vis spridit kärlek omkring sig.
Maestro. Även han i livet. Min vita drömprins. Med en vänlig blick men en missförstådd uppväxt. Drömmer fortfarande om honom.
Jag vill också säga tack till alla andra hästar jag mött och möter i dag. Mina egna, mina vänners, mina elevers hästar. Vi har otroligt underbara hästar fulla med kunskap, glädje och kärlek!
Om du har en mästare som du gärna vill lämna ett tack till, skriv gärna en kommentar!
