Om jag inte förväntar mig något.
Om jag inte förväntar mig att hästen vill vara med mig.
Om jag inte förväntar mig att hästen kommer gå i från mig.
Om jag inte förväntar mig att träningen ska gå bra.
Om jag inte förväntar mig att träningen ska gå dåligt.
Om jag inte förväntar mig att jag ska få träna på det jag i förväg har planerat. Om jag inte förvänta mig att vi kommer bli tvungna att träna något annat.
Om jag släpper alla förväntningar om att få en god kontakt med mina hästar. Om jag släpper alla förväntningar om att få en häst som kommer och möter mig i hagen.
Om jag släpper alla förväntningar om att vi kommer utföra stordåd tillsammans.
Vad händer då?
Är förväntningar nödvändigt? Tillför det något? Kommer förväntningar leda oss dit vi vill?
Men när det inte blir som vi förväntar oss? Blir det då ett nederlag? Blir det då en förlust?
Men om vi slutar att förvänta oss och om vi slutar att se nederlag så kommer båda sluta existera.
Finns inget att förvänta finns inget att förlora. Finns inget att förlora finns inget att förvänta. Allt är redan på sin plats.
Allt är redan som det ska. Ingenting är rätt och ingenting är fel. Gränserna upphör. Allt är i harmoni i nuet för ingenting som sker då kommer vara rätt eller fel det kommer bara vara.
