Idag red jag ut med Maja i halsringen. Vi hade en grimma med rep, men den behövde vi inte använda.
Det var många månader sedan vi var ute i skogen med halsringen. Inte för att det var ett vanligt förekommande tidigare, vi har trots allt bara gjort det två gånger.
Hon lyssnade väldigt fint så på vägen hem vågade jag låta henne trava en liten bit för att sedan sakta av när jag ville.
För oss är det här något väldigt fantastiskt eftersom Maja är en häst som inte kunde skritta många steg på uteritten när jag började träna henne för cirka två år sedan på Gotlands ridakademi under min praktikperiod. Hon hade även svårt att slappna av och skritta i ridhuset.
Men jag har alltid trott att du kan rida vilken häst som helst i halsring vart du än vill, vägen dit ser bara lite olika ut och tar olika lång tid.
Det känns som att Maja är ett väldigt fint exempel på det. Maja har inte haft ett lätt liv, hon har slagit sig fram vilket resulterade i en häst med stress.
I början av våran tid tillsammans slog hon bakut i boxen och sprang runt runt om man lämnade henne där. Band man upp henne skrapade hon med fram hovarna och kastade med huvudet. Blev hon själv i ridhuset stressade hon upp sig och hade svårigheter att koncentrera sig på arbete. Red man ut låg hon på och vill helst bara springa iväg.
Kort sagt, det var en stressad häst.
Att med en häst med hennes bakgrund kunna rida ut i halsring visar i alla fall för mig att det går, bara man vill och tror på det. Och ger det den tid som behövs.
/ Jennie Orleifson